hannahbanan

ja det är illa. fast jag måste erkänna att jag känner mig ganska skyldig. men att blogga när man inte är hemma eller inte är ensam är svårt. elelr det känns svårt. det tar emot lixom. dessutom har jag funderat på att lägga om mitt bloggande. nu är snart glassvagnen klar och jag inflyttad i lägenheten. vad ska man då skriva om? min tanke är att istället skriva om saker som stör mig. tänkte börja idag. men först en liten uppdatering.

glassvagnen är i stort sett färdig. min allra världens bästa storasyster satte sig på tåget i lördagss med sin allra världens sötaste son. och gissa om det blev nåt gjort på vagnen. golvet bara flög på listerna åkte fortare än kvickt och plankorna på taket som inte har nåt namn åkte upp (detta var min allra världens bästa storebrors förtjänst). sen for hantverkarna in i söndagskväll och tjoff så är elen och vvsen fixad. vad är då kvar? finliret helt enkelt. och det beger jag mig ner för att fixa idag. problemet är att jag är hund och kattvakt så ja måste åka tillbaka imorn igen. men jag e ju fruktansvärt snabb så det går alldeles säkert utmärkt.
så några bilder på en väldigt vacker glassvagn som jag är fruktansvärt stolt över att ha byggt i stort sett själv. det trodde jag inte om mig själv. och det är en ganska rolig känsla att vara så stolt över sig själv. att jag trots att jag inte kunde nånting om snickeri innan, inte har gett upp eller lagt ner. jag har gjort det jag har varit tvungen att göra utan att klaga och utan att sucka.