though i havent seen your girl, shes forever in my life
ALDRIG MER!!!
VILL JAG HA EN ÄCKLIG FLADDERMUS HÄR INNE!!!!!!!!!
usch å fy.
äckligt!!!
härmed bjuder jag in alla sveriges spindlar här(fast jag är livrädd för dom). bara jag slipper fladdermöss.
en spindel eller annat liknande småkryp i olika storlekar kan man enkelt slå ihjäl efter adrenalinet har slått på.
MEN VAD GÖR MAN MED EN FLADDERMUS?
jo man får panik och ångest och så vidare och skriker och gråter hysteriskt.
och så ringer man till dom som är typ en mil bort och ber om hjälp. logiskt. nej.
men linda lånade snällt ut kenny som fixade allt.
TACK!
usch.
imorn ska ja försöka skramla ihop till nån slags nät att sätta upp utanför fönstret.
så att detta ALDRIG händer igen!!!!
fy
usch å fy.
äckligt!!!
härmed bjuder jag in alla sveriges spindlar här(fast jag är livrädd för dom). bara jag slipper fladdermöss.
en spindel eller annat liknande småkryp i olika storlekar kan man enkelt slå ihjäl efter adrenalinet har slått på.
MEN VAD GÖR MAN MED EN FLADDERMUS?
jo man får panik och ångest och så vidare och skriker och gråter hysteriskt.
och så ringer man till dom som är typ en mil bort och ber om hjälp. logiskt. nej.
men linda lånade snällt ut kenny som fixade allt.
TACK!
usch.
imorn ska ja försöka skramla ihop till nån slags nät att sätta upp utanför fönstret.
så att detta ALDRIG händer igen!!!!
fy
20 april.
är faktiskt en stor dag. jag har inte tänkt så mycket på den dom seanste sisådär 8 åren. men jag har ju vetat innerst inne. och varit tacksam lite varje dag istället för att vara väldigt tacksam just denna dag.
men i år. med extra påminnelser och med en stor siffra känns det lite extra.
för 15 år sen gick 5 nervösa grabbar upp på en scen, någonstans i orlando, florida, för första gången tillsammans. dom sjöng ett par sånger a capella. och var sedan nöjda med sitt allra första gemensamma framträdande.
lika lite som att resten av världen visste om det, hade dessa pojkar ingen aning om att några år senare skulle dom sälja miljoner och åter miljoner med skivor och konsertbiljetter. dom hade ingen aning om att just dom skulle bli inte bara världens största pojkband, utan även det starkaste och mest hållbara. dom anande nog knappast heller att 15 år senare skulle dom fortfarande göra det som dom drömt om hela sina liv.
dom har kämpat i ganska hård vind många gånger. och utstått saker som vi runt om helst vill slippa veta.
men trots allt står dom fortfarande på scenen och är ute på ännu en världsturné.
under åren har jag fått höra miljontals gånger, att det varar nog inte så länge till. men efter att ha sett dom i slutet på sitt femtonde år tillsammans. är jag lika säker som jag har varit sen dag ett. det kommer mer.
det kommer komma mer länge till.
ganska mycket har hänt på dessa 15 år. men det som är tydligast och mest ofrånkomligt är nog att dom knappast är pojkar längre.
lilla nick var bara 13 år då när dom gick upp på scenen tillsammans första gången. det är han inte längre.
aj var 15. det är han inte heller längre.
brian var 18. knappast nu längre.
howie var 20. inte han heller längre.
(kevin var 22. en aning äldre nu.)
den dagen jag såg dom på scen första gången var jag 12. det är jag inte längre.
men ibland kan dom där känslorna komma tillbaka. och då är jag 12 igen.
det kommer jag alltid att vara.
tack för dessa första 15 åren(ja vet jag har bara varit med i 13 år) grabbar.
nu tar vi 15 till. minst.
men i år. med extra påminnelser och med en stor siffra känns det lite extra.
för 15 år sen gick 5 nervösa grabbar upp på en scen, någonstans i orlando, florida, för första gången tillsammans. dom sjöng ett par sånger a capella. och var sedan nöjda med sitt allra första gemensamma framträdande.
lika lite som att resten av världen visste om det, hade dessa pojkar ingen aning om att några år senare skulle dom sälja miljoner och åter miljoner med skivor och konsertbiljetter. dom hade ingen aning om att just dom skulle bli inte bara världens största pojkband, utan även det starkaste och mest hållbara. dom anande nog knappast heller att 15 år senare skulle dom fortfarande göra det som dom drömt om hela sina liv.
dom har kämpat i ganska hård vind många gånger. och utstått saker som vi runt om helst vill slippa veta.
men trots allt står dom fortfarande på scenen och är ute på ännu en världsturné.
under åren har jag fått höra miljontals gånger, att det varar nog inte så länge till. men efter att ha sett dom i slutet på sitt femtonde år tillsammans. är jag lika säker som jag har varit sen dag ett. det kommer mer.
det kommer komma mer länge till.
ganska mycket har hänt på dessa 15 år. men det som är tydligast och mest ofrånkomligt är nog att dom knappast är pojkar längre.
lilla nick var bara 13 år då när dom gick upp på scenen tillsammans första gången. det är han inte längre.
aj var 15. det är han inte heller längre.
brian var 18. knappast nu längre.
howie var 20. inte han heller längre.
(kevin var 22. en aning äldre nu.)
den dagen jag såg dom på scen första gången var jag 12. det är jag inte längre.
men ibland kan dom där känslorna komma tillbaka. och då är jag 12 igen.
det kommer jag alltid att vara.
tack för dessa första 15 åren(ja vet jag har bara varit med i 13 år) grabbar.
nu tar vi 15 till. minst.
trädet.
en dröm.
dagen som jag längtat efter är över. och den överträffade alla förväntningar och drömmar som jag någonsin har haft.
dagen som jag drömt om sen jag var en sisådär 11 år.
jag har RÖRT mina pojkar. jag har känt huden som jag har beundrat i över 12 år. jag har varit närmare än jag vågat drömma om. jag har haft kroppskontakt.
jag har dessutom upplevt en konsert som känns oslagbar. tidningarna får säga vad de vill. jag var där för att se och höra mina allra största idoler uppträda live. jag var inte där för häftiga kläder och massor med effekter. det är var en konsert från grabbarna till oss. vi som har varit med från början och inte till pressen eller nån annan. jakten på att sälja flest skivor och sälja flest konsertbiljetter är slut för längesen. nu handlar det om oss och ingen annan. musik från dom själva och konserter från dom själva. ingen pekar och säger gör så, se ut så och säg så.
nu handlar det om ärlighet. och det känns. ända in i hjärtat. fortfarande.
själva köupplevelsen var en upplevelse för sig. jag åkte dit ensam, i hopp om att träffa nån i kön som åtminstone kunde hålla min plats om jag behövde gå på toaletten. verkligheten blev bättre. träffade en hel hög me trevliga människor. utan dom hade dagen varit en lång tråkig väntan. nu hade iaf jag otroligt roligt. hoppas på sällskap till nästa konsert med.
den här publiken som det handlar om i detta fall. är en mycket speciell publik. det må handla om tjejer. men dock tjejer som är beredda att slåss ordenligt för sina intressen. två slagsmål utbröt under köningen(heter det så?). och jag tror att vakterna hade fullt upp om man säger så.
flera stycken svimmade redan under förbanden och en tjej var borta riktigt länge. tyckte synd om henne när hon vaknade hos sjukvårdarna och insåg att hon hade förlorat sin plats längst fram i mitten. men så går det när man ska köa i över 2 dygn.
för mig räckte det gott och väl med 5 timmar. jag hamnade ändå längst fram ett steg ifrån övernattarna.
men visst saknades det något. det fanns en känsla av tomhet, även om kevin inte var den roligaste eller starkast skinande stjärnan, så fattades han. men han är kanske lyckligare nu. vad vet jag.
jag försökte ta med mig en souvenir hem. tyvärr gick inte howies vakt med på att jag vägrade släppa taget om hans hand. så den fick helt enkelt sitta kvar. men det var värt ett försök. helt klart.
nu vill ni se lite bilder förstår jag. haha
iaf så vill jag visa lite bilder.
visst är dom underbara mina gossar.
inte lika många bra bilder som förra gången.
men dom bästa har jag ändå i mitt hjärta.
en annan dag när jag har orkat lägga upp filmerna på youtube ska ni få se dom oxå.
bra va?
jag har fortfarande inte riktigt tagit igen mig efter den dagen.
så nu ska jag däcka i soffan.
ajjöken.
dagen som jag drömt om sen jag var en sisådär 11 år.
jag har RÖRT mina pojkar. jag har känt huden som jag har beundrat i över 12 år. jag har varit närmare än jag vågat drömma om. jag har haft kroppskontakt.
jag har dessutom upplevt en konsert som känns oslagbar. tidningarna får säga vad de vill. jag var där för att se och höra mina allra största idoler uppträda live. jag var inte där för häftiga kläder och massor med effekter. det är var en konsert från grabbarna till oss. vi som har varit med från början och inte till pressen eller nån annan. jakten på att sälja flest skivor och sälja flest konsertbiljetter är slut för längesen. nu handlar det om oss och ingen annan. musik från dom själva och konserter från dom själva. ingen pekar och säger gör så, se ut så och säg så.
nu handlar det om ärlighet. och det känns. ända in i hjärtat. fortfarande.
själva köupplevelsen var en upplevelse för sig. jag åkte dit ensam, i hopp om att träffa nån i kön som åtminstone kunde hålla min plats om jag behövde gå på toaletten. verkligheten blev bättre. träffade en hel hög me trevliga människor. utan dom hade dagen varit en lång tråkig väntan. nu hade iaf jag otroligt roligt. hoppas på sällskap till nästa konsert med.
den här publiken som det handlar om i detta fall. är en mycket speciell publik. det må handla om tjejer. men dock tjejer som är beredda att slåss ordenligt för sina intressen. två slagsmål utbröt under köningen(heter det så?). och jag tror att vakterna hade fullt upp om man säger så.
flera stycken svimmade redan under förbanden och en tjej var borta riktigt länge. tyckte synd om henne när hon vaknade hos sjukvårdarna och insåg att hon hade förlorat sin plats längst fram i mitten. men så går det när man ska köa i över 2 dygn.
för mig räckte det gott och väl med 5 timmar. jag hamnade ändå längst fram ett steg ifrån övernattarna.
men visst saknades det något. det fanns en känsla av tomhet, även om kevin inte var den roligaste eller starkast skinande stjärnan, så fattades han. men han är kanske lyckligare nu. vad vet jag.
jag försökte ta med mig en souvenir hem. tyvärr gick inte howies vakt med på att jag vägrade släppa taget om hans hand. så den fick helt enkelt sitta kvar. men det var värt ett försök. helt klart.
nu vill ni se lite bilder förstår jag. haha
iaf så vill jag visa lite bilder.
visst är dom underbara mina gossar.
inte lika många bra bilder som förra gången.
men dom bästa har jag ändå i mitt hjärta.
en annan dag när jag har orkat lägga upp filmerna på youtube ska ni få se dom oxå.
bra va?
jag har fortfarande inte riktigt tagit igen mig efter den dagen.
så nu ska jag däcka i soffan.
ajjöken.
en helt ovanligt lat lördag.
har inte varit hos mormor (halsont)
har inte strukit mina lakan som annars är en lördagsgrej (lathet)
helt enkelt har jag bara latat mig.
jag har gjort saker. men allt faller under att inte göra nånting.
jag har pratat i telefon(duh) mest med sophie(duh)
jag har spelat sims
jag har kollat på hästarna(förlorat på V75 och vunnit på V&P).
jag har legat dubbelvikt i sängen och skrattat åt mina egna skämt(ingen annan gör det)
jag har kollat på film.
det här filmtittandet var intressant.
jag följde rekommendationer och såg Juno.
den var bra.
jag tänkte vara lite modig och se en film utan rekommendationer.
det var dåligt.
sjukt dåligt.
helt psykad film. 5-6 filmer igång samtidigt i en. fast ändå samma.
jag blev åksjuk. och kände mig psykiskt sjuk.
se inte den.
the tracey fragments.
nu undrar jag vad jag ska göra.
sophie tittar på Juno. hon gör alltid som ja säger.
ska ringa till jenny.
terror.
har inte strukit mina lakan som annars är en lördagsgrej (lathet)
helt enkelt har jag bara latat mig.
jag har gjort saker. men allt faller under att inte göra nånting.
jag har pratat i telefon(duh) mest med sophie(duh)
jag har spelat sims
jag har kollat på hästarna(förlorat på V75 och vunnit på V&P).
jag har legat dubbelvikt i sängen och skrattat åt mina egna skämt(ingen annan gör det)
jag har kollat på film.
det här filmtittandet var intressant.
jag följde rekommendationer och såg Juno.
den var bra.
jag tänkte vara lite modig och se en film utan rekommendationer.
det var dåligt.
sjukt dåligt.
helt psykad film. 5-6 filmer igång samtidigt i en. fast ändå samma.
jag blev åksjuk. och kände mig psykiskt sjuk.
se inte den.
the tracey fragments.
nu undrar jag vad jag ska göra.
sophie tittar på Juno. hon gör alltid som ja säger.
ska ringa till jenny.
terror.
en helt vanlig onsdag.
och jag är trött.
jag har lagat mat idag. helt otroligt. kycklingvingar, broccoli och lotta-sås. mums.
igår var det tisdag. 1 april. jag hade världens bästa aprilskämt och lurade fler än jag brukar. enda sättet att jag ska lyckas är dock att jag gör det i telefon eller på msn eller nåt annat sätt där man inte kan se på mig att jag inte talar sanning.
jag sa till alla att jag inte klarade teorin. alla gick på det. efter olika mycket tjat.
korkade e ni. klart att jag klarade det.
hur skulle det sett ut om jag inte hade gjort det?
brukar jag inte klara mig?
det var en stackars grabb som hade glömt legget. asg. han fick gå hem igen. stackarn.
tyvärr är det extremt lång tid kvar till uppkörningen. kanske lika bra.
är trött på jonas nu. han bara hackar på mig.
hur ska ja kunna köra i exakt rätt hastighet när det ändras mellan 50 och 70 var 20nde meter? det går inte.. speciellt inte när jag bara får motorbromsa. *suck*
för övrigt är ja sur för det är inget riktigt top model på tv..:'(
jag undrar en sak...
vad har marie-louise i rent hus emot hemlösa?
och vad är det för orgier hon tror att dom har på nätterna i ödehus?
ja säger som marlene
NÄMEN GUD I HIMMELENS VILDA PARADER
ajjö puckopö
jag har lagat mat idag. helt otroligt. kycklingvingar, broccoli och lotta-sås. mums.
igår var det tisdag. 1 april. jag hade världens bästa aprilskämt och lurade fler än jag brukar. enda sättet att jag ska lyckas är dock att jag gör det i telefon eller på msn eller nåt annat sätt där man inte kan se på mig att jag inte talar sanning.
jag sa till alla att jag inte klarade teorin. alla gick på det. efter olika mycket tjat.
korkade e ni. klart att jag klarade det.
hur skulle det sett ut om jag inte hade gjort det?
brukar jag inte klara mig?
det var en stackars grabb som hade glömt legget. asg. han fick gå hem igen. stackarn.
tyvärr är det extremt lång tid kvar till uppkörningen. kanske lika bra.
är trött på jonas nu. han bara hackar på mig.
hur ska ja kunna köra i exakt rätt hastighet när det ändras mellan 50 och 70 var 20nde meter? det går inte.. speciellt inte när jag bara får motorbromsa. *suck*
för övrigt är ja sur för det är inget riktigt top model på tv..:'(
jag undrar en sak...
vad har marie-louise i rent hus emot hemlösa?
och vad är det för orgier hon tror att dom har på nätterna i ödehus?
ja säger som marlene
NÄMEN GUD I HIMMELENS VILDA PARADER
ajjö puckopö
