hannahbanan

dagen som jag längtat efter är över. och den överträffade alla förväntningar och drömmar som jag någonsin har haft.
dagen som jag drömt om sen jag var en sisådär 11 år.
jag har RÖRT mina pojkar. jag har känt huden som jag har beundrat i över 12 år. jag har varit närmare än jag vågat drömma om. jag har haft kroppskontakt.
jag har dessutom upplevt en konsert som känns oslagbar. tidningarna får säga vad de vill. jag var där för att se och höra mina allra största idoler uppträda live. jag var inte där för häftiga kläder och massor med effekter. det är var en konsert från grabbarna till oss. vi som har varit med från början och inte till pressen eller nån annan. jakten på att sälja flest skivor och sälja flest konsertbiljetter är slut för längesen. nu handlar det om oss och ingen annan. musik från dom själva och konserter från dom själva. ingen pekar och säger gör så, se ut så och säg så.
nu handlar det om ärlighet. och det känns. ända in i hjärtat. fortfarande.

själva köupplevelsen var en upplevelse för sig. jag åkte dit ensam, i hopp om att träffa nån i kön som åtminstone kunde hålla min plats om jag behövde gå på toaletten. verkligheten blev bättre. träffade en hel hög me trevliga människor. utan dom hade dagen varit en lång tråkig väntan. nu hade iaf jag otroligt roligt. hoppas på sällskap till nästa konsert med.

den här publiken som det handlar om i detta fall. är en mycket speciell publik. det må handla om tjejer. men dock tjejer som är beredda att slåss ordenligt för sina intressen. två slagsmål utbröt under köningen(heter det så?). och jag tror att vakterna hade fullt upp om man säger så.
flera stycken svimmade redan under förbanden och en tjej var borta riktigt länge. tyckte synd om henne när hon vaknade hos sjukvårdarna och insåg att hon hade förlorat sin plats längst fram i mitten. men så går det när man ska köa i över 2 dygn.
för mig räckte det gott och väl med 5 timmar. jag hamnade ändå längst fram ett steg ifrån övernattarna.

men visst saknades det något. det fanns en känsla av tomhet, även om kevin inte var den roligaste eller starkast skinande stjärnan, så fattades han. men han är kanske lyckligare nu. vad vet jag.

jag försökte ta med mig en souvenir hem. tyvärr gick inte howies vakt med på att jag vägrade släppa taget om hans hand. så den fick helt enkelt sitta kvar. men det var värt ett försök. helt klart.

nu vill ni se lite bilder förstår jag. haha
iaf så vill jag visa lite bilder.