blogg var det här ja.

men dåligt med bloggande är det. den enda som e duktig på att uppdatera sin blogg e nog världens bästa. men hon e ju bäst så de e svårt att slå henne...

doris växer som attan... snart e hon lika stor som Hero.. ;-)
hon e kaxig som få oxå.

fy vad tråkigt det är att blogga. varför gör man det?

imorn vill jag veta hur mkt ig jag fick på historieprovet. får jag det?

sötast.

image15image16image17image18image19image20

en bebis i min säng.

nu är hon äntligen här. och hon bestämde sig direkt för att min säng var mkt bekvämare än hennes. så där somnade hon. men vi hann leka lite innan. hon e en riktig tuffing. bilfärden var inga problem förutom att hon tyckte att hon skulle utforska hela bilen. sen blev det lite läskigt när vi kom upp hit. men det glömde hon ganska fort. jag ska lägga upp bilder så fort jag har letat upp sladden till mobilen. snart alltså..:D

en dag som försvann.

får hämta doris på torsdag efter att hon har varit hos vetrinären. så nu är det faktiskt bara 4 dagar kvar. har lite saker jag måste göra innan dess. få upp hyllorna till exempel så att jag slipper ha alla kartonger som tar plats här. fast den viktigaste saken är nog att få ordning på alla sladdar.

idag är en slappdag. vilken helg det har varit. jisses.

känner inte för att skriva mer.

ajjö

oh yeah.

jag har information. och jag har hopp. januari-december -08 åker pojkarna(kan man kalla dom för pojkar fortfarande?) på världsturné. och vad är en världsturné utan stockholm.
så bobby. snart. snart.
mer information är att skivan kommer 30/10 och heter UNBREAKABLE. är jag lycklig? JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!
tänk att det är 10 år jag har levt med mina pojkar. och allt började med att jag absolut inte ville tycka om dom. jag totalvägrade för att inte vara som alla andra. men efter den där kvällen hemma hos lisa när de sjöng a cappella på söndagsöppet kunde jag inte stå emot dom. sen har det lixom rullat på. kommer aldrig glömma när jag fick  den första konsertbiljetten i födelsedagspresent. vilken lycka.
och tänk hur mkt pengar och kärlek man har lagt på dessa gossar.
när brian skulle opereras och jag hade min blue ribbon på mig i veckor innan och när dagen väl kom så glömde jag den hemma. haha. man var lite väl besatt på den tiden. men på nåt konstigt sätt kommer allt det tillbaka när man vet vad som väntar.
ingen som inte har varit med från början kan förstå vilken lycka det är. och det förstår jag. och struntar fullständigt i alla andras åsikter om det.
jag har gjort som jag har lovat.
KTBPA. alltid.

idag är det faktiskt bara en vecka kvar till jag får hämta doris. och jag har bara mat kvar att köpa.

idag får man tacka lasse för allt han har gjort. lycka till i fortsättningen och vi är tacksamma för allt du har gjort för alliansen.
och ett lycka till till janne. du kommer säkert fixa det här galant. även om jag ahde hoppats på nyamco.

ajjö nysnö

flyttad å så.

så nu bor jag alltså på norregatan. två nätter är avklarade. dn största utmaningen hittills är matintaget eftersom jag inte har bestick. men är man bara påhittig nog så löser det sig ganska bra.

det nästa största problemet är att min borrmaskin är spårlöst försvunnen(tillsammans med vattenkokaren) så jag kan inte sätta upp hyllor vilket leder till att jag inte kan packa upp allt. känns lite jobbigt att inte komma i ordning nån gång. men så är det med rymmande saker.

i övrigt tycker jag väldigt väldigt mkt om min lägenhet. vindsvåning och bostadrätt låter snyggt. och det är det oxå. man är ju inte moderat för inget. :P

hade psykologi nyss. mkt intressant. nåt som förbryllade mig nu när vi läste om beteendeperspektivet är att grunden till detta perspektiv var Pavlovs hundar. Deras beteende överfördes till människor och så fortsätter historien. Men man glömde visst att fortsätta använda det på hundar. Den "nya" moderna hundpsykologin(all etologi egentligen) är egentligen bara slutsatserna som Pavlov och hans efterföljare kom fram till. mycket mystiskt.

nu ska jag nog laga mat. tror jag.

nu är det faktiskt bara 10 dagar kvar. och jag kan säga att nästa vecka kommer min lilla bebis hem till mig. faktiskt så är det så.

ajjö

en flytt.

*suck*
nu e allt packat. tror jag iaf. känns lite sorgligt.... eller ganska mkt.
har ångest för alla trapporna me. mamma, jag å felicia bar upp lite i fredags. även om det inte var nåt tungt direkt så är man helt svimfärdig när man kommer upp till lägenheten med tredje lasset. alltså kommer man vara död efter tjugoandra lasset idag.

ska man på loppis?
eller ska man inte
hmmmm

12 dagar till doris kommer.

RSS 2.0