20 april.
är faktiskt en stor dag. jag har inte tänkt så mycket på den dom seanste sisådär 8 åren. men jag har ju vetat innerst inne. och varit tacksam lite varje dag istället för att vara väldigt tacksam just denna dag.
men i år. med extra påminnelser och med en stor siffra känns det lite extra.
för 15 år sen gick 5 nervösa grabbar upp på en scen, någonstans i orlando, florida, för första gången tillsammans. dom sjöng ett par sånger a capella. och var sedan nöjda med sitt allra första gemensamma framträdande.
lika lite som att resten av världen visste om det, hade dessa pojkar ingen aning om att några år senare skulle dom sälja miljoner och åter miljoner med skivor och konsertbiljetter. dom hade ingen aning om att just dom skulle bli inte bara världens största pojkband, utan även det starkaste och mest hållbara. dom anande nog knappast heller att 15 år senare skulle dom fortfarande göra det som dom drömt om hela sina liv.
dom har kämpat i ganska hård vind många gånger. och utstått saker som vi runt om helst vill slippa veta.
men trots allt står dom fortfarande på scenen och är ute på ännu en världsturné.
under åren har jag fått höra miljontals gånger, att det varar nog inte så länge till. men efter att ha sett dom i slutet på sitt femtonde år tillsammans. är jag lika säker som jag har varit sen dag ett. det kommer mer.
det kommer komma mer länge till.
ganska mycket har hänt på dessa 15 år. men det som är tydligast och mest ofrånkomligt är nog att dom knappast är pojkar längre.
lilla nick var bara 13 år då när dom gick upp på scenen tillsammans första gången. det är han inte längre.
aj var 15. det är han inte heller längre.
brian var 18. knappast nu längre.
howie var 20. inte han heller längre.
(kevin var 22. en aning äldre nu.)
den dagen jag såg dom på scen första gången var jag 12. det är jag inte längre.
men ibland kan dom där känslorna komma tillbaka. och då är jag 12 igen.
det kommer jag alltid att vara.
tack för dessa första 15 åren(ja vet jag har bara varit med i 13 år) grabbar.
nu tar vi 15 till. minst.
men i år. med extra påminnelser och med en stor siffra känns det lite extra.
för 15 år sen gick 5 nervösa grabbar upp på en scen, någonstans i orlando, florida, för första gången tillsammans. dom sjöng ett par sånger a capella. och var sedan nöjda med sitt allra första gemensamma framträdande.
lika lite som att resten av världen visste om det, hade dessa pojkar ingen aning om att några år senare skulle dom sälja miljoner och åter miljoner med skivor och konsertbiljetter. dom hade ingen aning om att just dom skulle bli inte bara världens största pojkband, utan även det starkaste och mest hållbara. dom anande nog knappast heller att 15 år senare skulle dom fortfarande göra det som dom drömt om hela sina liv.
dom har kämpat i ganska hård vind många gånger. och utstått saker som vi runt om helst vill slippa veta.
men trots allt står dom fortfarande på scenen och är ute på ännu en världsturné.
under åren har jag fått höra miljontals gånger, att det varar nog inte så länge till. men efter att ha sett dom i slutet på sitt femtonde år tillsammans. är jag lika säker som jag har varit sen dag ett. det kommer mer.
det kommer komma mer länge till.
ganska mycket har hänt på dessa 15 år. men det som är tydligast och mest ofrånkomligt är nog att dom knappast är pojkar längre.
lilla nick var bara 13 år då när dom gick upp på scenen tillsammans första gången. det är han inte längre.
aj var 15. det är han inte heller längre.
brian var 18. knappast nu längre.
howie var 20. inte han heller längre.
(kevin var 22. en aning äldre nu.)
den dagen jag såg dom på scen första gången var jag 12. det är jag inte längre.
men ibland kan dom där känslorna komma tillbaka. och då är jag 12 igen.
det kommer jag alltid att vara.
tack för dessa första 15 åren(ja vet jag har bara varit med i 13 år) grabbar.
nu tar vi 15 till. minst.
Kommentarer
Postat av: Carolina
Kommer aldrig glömma dagen jag kom till glassvagnen och BSB hade släppt den nya singlen! haha
Postat av: Albert
Jävla tönt! Väx upp! FÖR FAN!
Trackback
